Efter att åtalet för mordförsöket på en ensam tjej i en gångtunnel i Södertälje är det många som med rätta undrar vart rättssamhället är på väg. En kammaråklagare med sämre prestanda än ett prao från särskolan lade ner fallet, trots att straffet för mord är minst tio års fängelse, och trots att ett par av gärningsmännen öppet skröt om det bestialiska dådet.
Debatten om fallet har tystats ner av gammelmedia, men är intensiv på forum och bloggar. Det är självklart bra, och bara en tidsfråga innan namnen på terroristerna är allmängods. Dock är det lätt att få en deprimerande bild, där det bara finns två politiska vägar: antingen bedriver vi en isolationistisk politik och stoppar invandringen, eller så blir vi sexister och stoppar huvudet i sanden åt könsförtrycket.
En isolationistisk politik skulle minska tillgången av arbetskraft, försämra Sveriges anseende i världen och är moraliskt tvivelaktigt. Tusentals entreprenörer och arbetare skulle hindras i sin verksamhet. Tillväxten och friheten skulle försämras, vilket är fel medicin i återhämtningen efter finanskrisen, och inför peak oil. Och är det verkligen schysst att ge invandrare kollektiv skuld för något som några idioter gör?
Alternativet med sexism är dock hundra gånger värre. I ett sådant samhälle kommer politiker bjuda in fundamentalister som förespråkar terrorism och hustrumisshandel, kvinnor kommer att misshandlas om de inte bär slöja och kriminella gäng kommer att kontrollera folks vardag och näringslivet. Vem som helst som är dum nog att befinna sig på fel plats vid fel tid kommer att utsättas för postmodern inkvisition, vilket innebär ett slags förhör där man manipuleras att yppa ”kränkande” åsikter, eller göra för långa tankepauser eller ha fel ansiktsuttryck etc. Inkvisitorn ställer frågorna och har alla svaren, men det hjälper inte om man svarat rätt om inkvisitorn är på humör att misshandla eller mörda. Det finns inga beviskrav för tankebrott.
Ingen kommer att kunna fällas för brott pga alla hotade vittnen, ekonomin kommer att kollapsa värre än depressionen på 30-talet, den ekonomiska friheten kommer att ligga på ungefär samma nivå som i Sovjet och Burma, tankepolisen (åsiktskontrollanter) kommer att vara den enda effektiva ”ordningsstyrkan”, bomber i tunnelbanan tillhör vardagen och Sverige blir den självklara basen för terrorister som använder biologiska vapen i attentat världen över.
Vissa kallar det för kulturrelativism, andra för neobolsjevism, svenskfientlighet eller anarki, jag väljer dock i brist på bättre ord att kalla det för sexism då det är det mest centrala i ideologin.
Ett sådant samhälle måste undvikas till varje pris, men är verkligen isolationism med dess biverkningar det bästa vaccinet? Man kan jämföra det med ett vaccin mot ebolafeber, men som har lungödem som vanlig biverkning.
Det finns dock en beprövad medicin. Hur många har dött i Sverige dom senaste 20 åren pga andra totalitära ideologier som t ex kommunism och nationalsocialism? Inte många, just pga att staten skött sin kärnuppgift och gjort allt i sin förmåga att skydda medborgarna mot terrordåd baserade på dessa ideologier. Om vi i stället hindrat individer från Sovjet och Tyskland att bosätta sig i Sverige och medverka i det svenska näringslivet hade hotbilden inte ändrats nämnvärt.
Vi bör helt enkelt lägga lika mycket krut på att stoppa sexistiska terrordåd som om motiven varit vilken annan totalitär ideologi som helst. Staten bör prioritera sina kärnuppgifter och självklara mänskliga rättigheter som demokrati, jämställdhet och trygghet ska inte utmanas. Staten ska dock inte behöva straffa en massa oskyldiga arbetare och entreprenörer, och i onödan blockera mänskliga möten.
Vansinnet med postmodern inkvisition (som sexismen ingalunda har monopol på) måste motarbetas på alla plan. Inkvisitionsbeteende är en härskarteknik, som i vanliga fall är kopplat till manipulativa personlighetstyper, men som numera används av många naiva politiska aktivister oavsett partifärg – ändamålen helgar medlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar