Självmordshot är aldrig okej

Jag ser mig som liberal även när det gäller konst. Jag försvarar Joanna Rytels glada abortbarn och Lars Wijks rondellhund. Dock tar jag bestämt avstånd ifrån Anna Odells ”konst” att simulera ett självmord.

Visst, det rör sig om att bryta tabun i alla tre fallen, men det är skillnad på tabun och tabun. Det finns irrationella tabun som begränsar vår frihet och tekniska utveckling, och då är det bara bra om man bryter mot dom. Det gäller exempelvis tabun mot homosexualitet, aborter, kärnkraft och viss medicinsk forskning.

Sedan finns det rationella tabun som är nödvändiga för vår frihet. Det gäller t ex tabun mot mord, våldtäkt och hjärntvätt. Att bryta mot dessa tabun är kriminellt av självklar anledning. Självmordshot är ett annat tabu inom samma kategori. Oavsett om det handlar om ett enstaka sms eller om det är ett simulerat försök så tvingar man oskyldiga att känna empati för en. Drivkraften att försöka rädda en medmänniska som svävar i livsfara är nämligen en produkt av miljoner år av utveckling och nödvändig för mänsklighetens överlevnad på sikt. För varje gång man utsätts för ett självmordshot försvagas denna essentiella sociala färdighet. Dessutom är självmordshot extremt psykiskt påfrestande, och upprepade fall kan orsaka depression och ångest. Att självmordshot inte i sig är straffbart beror på de tekniska svårigheter en lagstiftning skulle innebära, inte att brottet i sig är ringa.

Vad är då syftet med Odells ”konst”? Att det skulle öppna slutna rum är trams, mer troligt är att det är en attack mot psykiatrin. Trots att psykiatrin hjälper tusentals till ett bättre liv finns det grupper som hyser ett ideologiskt hat mot psykiatrin. Det gäller främst scientologikyrkan, proanarörelsen och SPK (Sozialistisches Patientenkollektiv). Det senare är en gren av terroristgruppen RAF (Rote Armee Fraktion), och förespråkar att patienter vägrar låta sig behandlas, som ett led i klasskampen mot doktorerna (sic).