Gödeltal

Gödeltal är en metod som bland annat kan användas för att koda strängar till ett naturligt tal. Talet blir ofta oerhört stort, och redan en kort mening kan generera ett tal större än en googol. Det går att avkoda gödeltal, men att faktorisera dessa enorma tal kan bli en oöverstiglig uppgift för även den snabbaste dator. Däremot skulle en sk kvantdator klara det på rimlig tid.
Kodningen går till så att man översätter tecken för tecken med ett numeriskt värde, som man sedan höjer konsekutiva primtal (2,3,5,7,11,13…) med. Sedan multipliceras resultaten. Om vi använder talvärdena för bokstäverna (dvs A=1, B=2, C=3…) blir det gödeltal som motsvarar ordet ”lukas” nästan en septiljon.

---

2¹²*3²¹*5¹¹*7¹*11¹⁹ ≈ 8,96*10⁴¹

---

Begreppet förekommer i Peter Nilsons bok Rymdväktaren & Projekt Nyaga. Dock förklaras det felaktigt så att man istället har talvärdena som bas och primtalen som exponent. Gödelfunktionen av ”lukas” blir då istället 12²*21³*11⁵*1⁷*19¹¹ ≈ 2,5*10²⁵. I övrigt är det en mycket bra bok som jag varmt kan rekommendera till alla som vill ha spännande science fiction som respekterar naturlagarna.

Ananas och järpe

Ananas och järpe, frossa och njut
Borgare, snart är din saga slut!
------------------
Ovanstående slagord skanderades av vänsterdemonstranter för några decennier sedan. Uppenbart var då ananas och järpe så dyrt att bara dom rikaste hade råd med det. Trots dom hårda orden var grundtanken egentligen att förbättra välståndet för arbetarklassen* - definitivt inget ont med det.

Det som har hänt är att arbetarklassens välstånd mycket riktigt har förbättras radikalt. Även låginkomsttagare har idag möjlighet att njuta av t ex ananas utan att det svider allt för mycket i plånboken. Det är dock inte socialistisk fördelningspolitik, utan frihandeln som har har förbättrat standarden. Man kan säga att arbetarrörelsens grundläggande och berättigade önskan om att kunna leva gott på sin lön är på god väg att slå in.

Men ytvänstern är inte nöjd. Nu är man dock inte längre mån om att förbättra arbetarklassens välstånd - tvärtom vill man liksom dom gamla feodalherrarna försämra det. Man problematiserar själva mängden mat och prylar som en arbetare kan konsumera. Att en arbetare idag kan konsumera lika mycket som en sk kapitalist för några decennier sedan ses inte som en som något bra utan som "konsumtionshets". Argumentet om att konsumtionen sliter på miljön rent numerärt är en kraftig förenkling då det förutsätter att alla varor är av samma storlek och kräver precis lika mycket resurser vid tillverkning. Så är det i vissa spel där man främst konsumerar t ex "mana" eller "tiberium", men så är det inte i verkligheten.

*"arbetarklassen" är egentligen ett felaktigt, osmakligt och tvetydigt begrepp, men låt oss definiera det som dom X% med lägst inkomst, 80 är ett tänkbart värde på X.

Kultureliten positiv till proanorexi

All makt fördelas inte i samband med val till riksdag, kommun, landsting och EU. Det finns en giftig maktfaktor i samhället som det verken går att rösta bort eller att välja bort som konsument. Det är kultureliten. Dom bestämmer vilken sorts kultur och vilka tankar som ska vara okej.

I mer harmlösa fall styr dom så gott som alla recensenter i alla större tidningar. Kanske minns du hur musikstilen eurodance plötsligt sågs som satans avföring i mitten av 90-talet - alla recensenter sågade konsekvent allt som påminnde om eurodance, och åtskilliga sk trendmedvetna nyttiga idioter hängde på. En något mer aktuellt exempel är "filmen" Farväl Falkenberg, som tekniskt sett motsvarar vad en fatansilös medelmåtta skulle ha svängt ihop på några timmar med en hygglig DV-kamera och Windows Movie Maker - den "ska" man tycka om. Filmen 300 som däremot var en mycket genomarbetad skildring av det gamla Sparta sågades med fotknölarna - för att den i kulturelitens förvirrade hjärnor påminde om Donald Rumsfeltds krigspolitik.

Kultureliten har även agerat språkrör åt Adolf Hitler och Mao Tsetung. På senare år har psykopaten Sara Stridsbergs översättning av SCUM-manifestet hyllats unisont. SCUM-manifestet förespråkar en plan för att döda tre miljarder.

Nu är det proanorexi som kultureliten hyllar. Kulturhuset i Stockholm sponsrar klubben Nacht som drivs av Kornél Kovács och bandet Kitty on the Catwalk, vilka öppet sympatiserar med den internationella proana-rörelsen.