Ananas och järpe

Ananas och järpe, frossa och njut
Borgare, snart är din saga slut!
------------------
Ovanstående slagord skanderades av vänsterdemonstranter för några decennier sedan. Uppenbart var då ananas och järpe så dyrt att bara dom rikaste hade råd med det. Trots dom hårda orden var grundtanken egentligen att förbättra välståndet för arbetarklassen* - definitivt inget ont med det.

Det som har hänt är att arbetarklassens välstånd mycket riktigt har förbättras radikalt. Även låginkomsttagare har idag möjlighet att njuta av t ex ananas utan att det svider allt för mycket i plånboken. Det är dock inte socialistisk fördelningspolitik, utan frihandeln som har har förbättrat standarden. Man kan säga att arbetarrörelsens grundläggande och berättigade önskan om att kunna leva gott på sin lön är på god väg att slå in.

Men ytvänstern är inte nöjd. Nu är man dock inte längre mån om att förbättra arbetarklassens välstånd - tvärtom vill man liksom dom gamla feodalherrarna försämra det. Man problematiserar själva mängden mat och prylar som en arbetare kan konsumera. Att en arbetare idag kan konsumera lika mycket som en sk kapitalist för några decennier sedan ses inte som en som något bra utan som "konsumtionshets". Argumentet om att konsumtionen sliter på miljön rent numerärt är en kraftig förenkling då det förutsätter att alla varor är av samma storlek och kräver precis lika mycket resurser vid tillverkning. Så är det i vissa spel där man främst konsumerar t ex "mana" eller "tiberium", men så är det inte i verkligheten.

*"arbetarklassen" är egentligen ett felaktigt, osmakligt och tvetydigt begrepp, men låt oss definiera det som dom X% med lägst inkomst, 80 är ett tänkbart värde på X.