En ideologi som förenar slentriansossar med konservativa är antifeminismen. Antifeminism går i korthet ut på att problematisera feminism i alla dess former in absurdum. Som man ska man bli kränkt av formuleringen ”mäns våld mot kvinnor”, och man ska se feminismen som en totalitär ideologi, ungefär som nationalsocialismen. Uppmuntran till lättkränkthet och en svartvit världssyn med andra ord.
Ett av antifeminismens hatobjekt är Gudrun Schyman. Så fort hon uttalar sig eller skriver en krönika blir det ramaskri. Visst gör hon en del kontroversiella analyser, men jag tycker inte att hon är ett dugg kränkande mot män. Hon har heller inga ambitioner att införa ett totalitärt samhälle.
Det har däremot Sara Stridsberg. Med radikalfeminism som täckmantel vill hon införa en global diktatur – ett fjärde rike – och planerar att mörda miljarder. Hennes grundideologi är till 95 procent identisk med Pekka-Eric Auvinen som utförde skolmassakern i Jokela. Den enda skillnaden är att Auvinen i stället för Valerie Solanas SCUM-manifest åberopade Pentti Linkolas totalitära djupekologiska teorier. Grundtanken är att det finns för många människor, och att upp till 90 procent av mänskligheten måste elimineras. Det är värre än både kommunismen och kolonialismen – det enda som kommer i närheten är Hitlers idé om att bara den ariska rasen hade rätt att existera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar