Skrattmaskiner vs skratt åt egna skämt

Dom flesta tycker att det är fel att skratta åt sina egna skämt. Det som är konstigt är att samma människor ofta inte har något emot pålagda skratt i tv-serier som t ex Vänner. Dessa plastiga maskingarv är ju om något skratt åt dom egna skämten. Några saker skiljer sig dock mellan ex Vänner och en person som berättar något samtidigt som han skrattar då och då:

1. Skrattmaskiner avbryter handlingen
2. Skrattmaskinerna matchar inte skådespelarnas röster (ungefär som en sång i fiss-dur inte passar ihop med en basgång i f-moll)
3. Berättaren skrattar spontant för att hon/han berättar något kul, medan maskinerna i Vänner skrattar för att skapa en illusion om att något är kul som kanske inte är det
4. Skrattmaskiner dikterar när du ska skratta och hämmar självständigt tänkande

För mig är det solklart – om någon skrattar samtidigt som hon/han berättar något är det bara störigt om det markant försvårar min möjlighet att uppfatta det som sägs. Skrattmaskiner i tv-program är alltid ett minus, och betydligt mer störande.