Visar inlägg med etikett rättssystemet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rättssystemet. Visa alla inlägg

fredag, april 04, 2008

Ge 25-åringen i Rödeby anställning!

En 25-årig man gjorde det som polisen och dom sociala myndigheterna var för lata för att göra – han konfronterade ligisterna och försökte sätta stopp för gängets övergrepp mot den plågade familjen. Som tack för att han agerat som en god medborgare hotas han nu av fängelse för misshandel och skadestånd för ”kränkning”.

Jag tycker att 25-åringen bör frias då det inte var han utan gänget som initierade våldet. Dessutom bör polisen ge honom anställning med en ordentlig lön då han uppenbarligen är effektiv. Hans lönepålägg kan gott finansieras med lönesänkningar för dom poliser och tjänstemän som inte gjort sitt jobb.

För övrigt har regeringen varit allt för passiva i frågan. Decennier av ett skrattretande dåligt rättssystem har gjort det möjligt för gäng att bilda stater i staten. Talesättet att ”det är aldrig ens fel att två träter” för förpassas till historiens skräphög och begreppet ”initiering av våld” bör vara en självklar del i rättsmedvetandet och rättspraktik.

torsdag, november 08, 2007

Mördad för en tillsägelse

I natt mördades två unga män på Stureplan. Orsaken var så banal den bara kan bli – mördaren hade blivit tillsagt tidigare att inte bråka. Vad i helvete är det som gör en del så lättkränkta att dom kan mörda för en liten tillsägelse? Är samhället så slappt mot dom som skrämmer till sig respekt att ingen törs kröka ett hårstrå på dom? Dom har i så fall fått någon slags social status som dom definitivt inte är förtjänta av. Detta privilegium är som en parodi på Darwin – dom mest hänsynslösa klarar sig. Troligtvis är det samma mekanism som gjorde att Hitler, Stalin och Saddam kunde ta makten.

Hur är det då med straffet? Det främsta problemet är inte att straffen är för korta. Det relativt bekväma livet i fängelset är ett problem, men inte på det sätt som många tror. Det verkliga problemet är det ”antiauktoritära tyranniet”, vilket inte på något vis är unikt för Sverige. Det innebär att livet på kåken är underbart för dom som accepteras av gänget, medan det blir ett helvete för dom som gänget inte accepterar. Det är hårdare att dömas i fängelset än att dömas till fängelse.

Själva syftet med straff är ju att det ska vara rättvis konsekvens med proportion till brottet. När ett halvår som någons ”bitch” är mer skrämmande än tio års lyxliv som gängledare sätts principen ur spel. 0,5 är då större än 10. Det är inte bekvämligheten i sig som förstör fängelsestraffet avskräckande effekt, utan att man kan få den ledarposition som är många kriminellas våta dröm.

En lösning på problemet skulle vara att införa hårt arbete på fängelserna. Efter tolv timmars hårt arbete har man inte ork att bedriva ett permanent krig mot medfångarna. I stället får man samarbeta för att lösa arbetsuppgifterna, och med ett sundare socialt samspel får vi en bra rehabilitering. Med arbetet blir fångarna en resurs och inte bara en kostnad för samhället, och känslan av att ha arbetat av sitt brott är ett gott incitament för att välja att leva ett hederligt liv efter avtjänat straff.

tisdag, november 06, 2007

Leve rationalismen!

Tänk dig att du har en dator med några år på nacken med XP, och köper en ny dator med Vista. Du är missnöjd med Vista och vill hellre köra XP, så du vill nergradera. Om du köpt datorn från ex Packard Bell finns ingen möjlighet att välja en XP-licens istället, så då är det mest logiska att man försöker installera XP från den gamla datorn. Men när allt är installerat och klart börjar Windows tjata om att man ska aktivera det, och det går inte eftersom XP-licensen vara gäller för den gamla datorn. Att man ska behöva betala tre(!) gånger för Windows är inte självklart ens för tekniska konsulter, och definitivt inte för vanliga användare. Detta är ett exempel på irrationalism till kundens nackdel.

Irrationalism kan också vara till tjänsteleverantörens (företagets) nackdel. Ett företag kan vara tvunget att skriva en massa idiotiska varningstexter på sina produkter för att bli stämda av lycksökande konsumenter. T ex varningar om att kaffet på McDonalds är varmt och att mikrovågsugnar inte är lämpliga att torka husdjur i.

Jag efterlyser mer rationalism, där man kan förutsätta att kunden har en fungerande hjärna och kan ta eget ansvar, men inte att kunden ska tycka om att läsa långa licensavtal som nattlektyr.

torsdag, oktober 11, 2007

Skotten i Rödeby

Jag har full förståelse för pappan som sköt mot ett gäng i Rödeby. Gänget har terroriserat hans familj i flera år, mobbat hans handikappade son, mordhotat familjen och släppt ut deras får. Familjen har under flera år försökt lösa det genom att kontakta polisen, men dom har skitit i det.

Så dyker terroristerna upp beväpnade med påkar på tomten. Familjen har redan plågats mer än vad någon förtjänar, och då inkräktarna är beväpnade finns ingen annan utväg än att skjuta mot gänget. En av ligisterna dör, medan en annan skadas ordentligt.

Jag hoppas verkligen att pappan får gå fri. Han har gjort det enda rätta när vare sig dialog eller polis fungerat. Om han inte hade skjutit hade hela familjen fått ett fortsatt helvete, och ligisterna skulle kunna fortsätta förstöra livet för den handikappade sonen – av den enda anledningen att han var handikappad. Så det handlade om valet mellan sonens liv eller ligisternas. Pappan handlade så som en god far ska göra i denna omänskliga situation.

Om någon ska straffas för skotten är det istället dom ansvariga myndigheterna. Dom poliser och socialtjänstemän som sitter och maskar på jobbet och struntar i när den lilla människan drabbas. Det minsta man kan begära är att alla ansvariga sparkas med omedelbar verkan, och ersätts med nytt kompetent folk, samt att dom ur egen ficka får pröjsa familjen för sveda och värk.

I diktaturer som t ex Nazityskland, Sovjet, Kina under Mao, Burma och Nordkorea var/är det vanligt att dissidenters familjer utsätts för liknande terror från regimtrogna grupper. Liksom i Rödeby lägger polisen i diktaturerna inte två strån i kors för att hjälpa dom utsatta. Under Hitler och Mao Tse-Tung hade en man som fredat sin familj på samma sätt straffats hårt. Låt oss för guds skull hoppas att rättssystemet här fungerar mer humant än i diktaturerna, och att man inser att pappan inte hade något val.

onsdag, september 05, 2007

Pedofilens bästa vän

Vi har ett lagverk mot sexuella övergrepp mot barn. Ändå utsätts ett stort antal barn varje år. Dessutom innebär blotta risken att många småbarnsföräldrar lever i permanent skräck. Uppenbart är risken att åka dit i sig inte tillräcklig för att pedofiler med empatistörning ska avstå.
Att vi har ett förbud mot barnpornografi är ett steg på vägen mot en nollvision. Den som sprider barnporr medverkar till advokatyr för sexuella övergrepp, och kränker dessutom redan utsatta barn i efterhand. Förbudet mot barnporr har med mycket stor sannolikhet drastiskt reducerat antalet övergrepp. Men självfallet ska vi inte vara nöjda med det – finns det inget mer verktyg?

Jo, det finns det. Vi har nämligen glömt pedofilens bästa vän – falskanmälaren. Om polisen skulle kunna vara minst 99,9 % procent säker på att varje anmälan om sexuella övergrepp var sann skulle effektiviteten förbättras drastiskt. Därmed skulle chansen att pedofilen åker fast öka ordentligt. Men nu är det många galningar som roar sig med att anmäla folk på helt falska grunder bara för att jävlas.
Ett vanligt scenario är att en människa och en psykopat har ett förhållande, och kanske barn. Människan gör slut med psykopaten och får vårdnaden av barnet. Psykopaten hämnas på människan genom att anklaga henne/honom för t ex sexuella övergrepp på barnet.
Det här innebär dels att människan utsätts för grov mental tortyr. Men det innebär också att dessa falska fall konkurrerar om dom resurser, tid och engagemang som är avsatta för att bekämpa sexuella övergrepp. För en tjänsteman med ett helhjärtat engagemang mot sexuella övergrepp finns det inget som är så frustrerande som en falsk anklagelse. Hon eller han kommer att fråga sig om inte det där andra larmet som fick vänta var äkta…