Skrattmaskiner vs skratt åt egna skämt

Dom flesta tycker att det är fel att skratta åt sina egna skämt. Det som är konstigt är att samma människor ofta inte har något emot pålagda skratt i tv-serier som t ex Vänner. Dessa plastiga maskingarv är ju om något skratt åt dom egna skämten. Några saker skiljer sig dock mellan ex Vänner och en person som berättar något samtidigt som han skrattar då och då:

1. Skrattmaskiner avbryter handlingen
2. Skrattmaskinerna matchar inte skådespelarnas röster (ungefär som en sång i fiss-dur inte passar ihop med en basgång i f-moll)
3. Berättaren skrattar spontant för att hon/han berättar något kul, medan maskinerna i Vänner skrattar för att skapa en illusion om att något är kul som kanske inte är det
4. Skrattmaskiner dikterar när du ska skratta och hämmar självständigt tänkande

För mig är det solklart – om någon skrattar samtidigt som hon/han berättar något är det bara störigt om det markant försvårar min möjlighet att uppfatta det som sägs. Skrattmaskiner i tv-program är alltid ett minus, och betydligt mer störande.

Läge för Goatse 2.0

Goatse skrämmer och engagerar. Varumärket är värt flera miljoner och har skapat en hel del uppmärksamhet åt Julön med sin toppdomän cx. Goatse är kult hos många subkulturer, och är som en modern Behemoth. Näst efter Muhammed himself är Goatse ett lämpligt karikatyrsobjekt.

Men Goatse är fortfarande bara en bild, och en bild tillsammans med ett fyndigt domännamn är så webb 1.0. Nu i dessa webb 2.0-tider är det lämpligt med en uppgradering. Tänk Ajax, användarinteraktion, wiki, bloggar, podcasts, you name it! Givetvis måste det vara mer skrämmande än originalet, vad sägs om en AI-bot som analyserar dina tankar och känslor utifrån intervallen på dina knapptryckningar?

Välkommen Ewa Björling!

Ewa Björling som handelsminister känns som ett klokt val. Hon är för frihandel, och vill riva tullmurarna mellan Europa och Afrika.
Afrikas länder har haft en ytterst orättvis situation. Först har vi haft kolonialismen och slaveriet. Klanstrider och hänsynslösa diktatorer har härjat. Det tropiska klimatet försvårar jordbruket och ökar förekomsten av smittsamma sjukdomar. Handelsmurar och protektionism har ovanpå allt detta försvårat Afrikas utveckling, och att riva tullarna är det minsta vi kan göra för att visa solidaritet med Afrikas folk.
Hennes engagemang för Afrika är dock inte intressant för aftonpressen. Istället är det något svartbygge som skapar krigsrubriker. Sverige har liksom forna Sovjet en svag äganderätt när det gäller hus och mark, där kommitéer långt borta ska besluta om minsta lilla modifikation. En enda grinig gubbe kan lägga in ett veto om grannen är för kreativ. T o m barnen antastas av byråkratin - det händer att kojor(!) måste rivas för att det saknas bygglov.

Riv byråkratin - inte barnens kojor!

Pedofilens bästa vän

Vi har ett lagverk mot sexuella övergrepp mot barn. Ändå utsätts ett stort antal barn varje år. Dessutom innebär blotta risken att många småbarnsföräldrar lever i permanent skräck. Uppenbart är risken att åka dit i sig inte tillräcklig för att pedofiler med empatistörning ska avstå.
Att vi har ett förbud mot barnpornografi är ett steg på vägen mot en nollvision. Den som sprider barnporr medverkar till advokatyr för sexuella övergrepp, och kränker dessutom redan utsatta barn i efterhand. Förbudet mot barnporr har med mycket stor sannolikhet drastiskt reducerat antalet övergrepp. Men självfallet ska vi inte vara nöjda med det – finns det inget mer verktyg?

Jo, det finns det. Vi har nämligen glömt pedofilens bästa vän – falskanmälaren. Om polisen skulle kunna vara minst 99,9 % procent säker på att varje anmälan om sexuella övergrepp var sann skulle effektiviteten förbättras drastiskt. Därmed skulle chansen att pedofilen åker fast öka ordentligt. Men nu är det många galningar som roar sig med att anmäla folk på helt falska grunder bara för att jävlas.
Ett vanligt scenario är att en människa och en psykopat har ett förhållande, och kanske barn. Människan gör slut med psykopaten och får vårdnaden av barnet. Psykopaten hämnas på människan genom att anklaga henne/honom för t ex sexuella övergrepp på barnet.
Det här innebär dels att människan utsätts för grov mental tortyr. Men det innebär också att dessa falska fall konkurrerar om dom resurser, tid och engagemang som är avsatta för att bekämpa sexuella övergrepp. För en tjänsteman med ett helhjärtat engagemang mot sexuella övergrepp finns det inget som är så frustrerande som en falsk anklagelse. Hon eller han kommer att fråga sig om inte det där andra larmet som fick vänta var äkta…