söndag, november 30, 2008

Hotar fosterdiagnostik den neurala mångfalden?

Fosterdiagnostik är här för att stanna, och i framtiden kommer möjligheterna att välja bort foster med skadliga gener att öka. Jag kommer dock inte att gå in på diskussionen om det är etiskt eller inte. Det som dagens artikel handlar om är i stället om den neurala mångfalden (neurodiversity) hotas.

Neural mångfald innebär kort och gott att många personlighetstyper kan samexistera, inklusive drag som kan utgöra neuropsykiatriska funktionshinder om dom är tillräckligt framträdande, ex autism. Då vissa personlighetstyper generellt är bättre anpassade för vissa yrken, är neural mångfald nödvändigt för specialisering. Det är delvis tack vare specialisering som vi kunnat ha en god ekonomisk tillväxt.

Kommer en förfinad fosterdiagnostik att medföra att föräldrar väljer bort personlighetsdrag i en så stor omfattning att den neurala mångfalden hotas? Jag tror faktiskt inte det. Ett rationellt mål för så gott som alla föräldrar är att minimera barnets lidande, och då väljer man abort först om barnet kommer att få en allvarlig sjukdom som inte går att bota eller lindra. Vissa neurotyper ökar risken för ångest, depression och sömnproblem, dock finns det bra mediciner mot dessa plågsamma tillstånd. Tyvärr är inte tillgängligheten för barn lika bra som den är för vuxna när det gäller en del mediciner.

För att en medicin ska kunna användas av barn behöver man göra rigorösa tester för att säkerställa att man inte utsätter barnet för omotiverade risker. Därför behövs först djurförsök (som vid all annan utprovning av medicin) och sedan fältstudier på barn. Men då brukar moralistmaffian och tomtar som tror att läkemedelsindustrin styrs av illasinnade utomjordingar att sätta käppar i hjulet.

Om dessa mediciner varit lika tillgängliga för barn som för vuxna hade tusentals barn fått ett betydligt drägligare liv.

Så nej, fosterdiagnostik är inget hot mot mångfalden. Moralister och läkemedelsfober är det verkliga hotet. Om barn dör pga depressioner (som hade kunnat behandlas om läkemedelsfoberna inte fördröjt forskningen), vad gör då dessa läkemedelsfober bättre än ex Christine Schürrer och Anders Eklund?

tisdag, november 18, 2008

Om Anders Eklund blir statsminister...

Denna text beskriver hur det hypotetiskt skulle kunna gå till om Anders Eklund blev statsminister.

Sverige hade haft Anders Eklund som statsminister under flera mandatperioder. Med sin buffliga stil och härskartekniker hade han sakta men säkert tagit sig till makten, och han satt där sedan länge orubblig, som en korpulent landsfader.

Sverige hade tidigare varit ett föregångsland i klimatfrågor, men var nu hopplöst efter sina grannar. Att bygga ett vindkraftverk kan ta över tio år i handläggningstider. Kärnkraften har lagts ner, vilket ökat behovet av kolkraft. I andra länder har det numera blivit populärt att sälja egenproducerad el från solkraft, vindkraft och bergvärme till sina grannar, men i Eklunds Sverige är det strängt förbjudet att använda el från källor som inte certifierats av myndigheterna. Ett certifikat är dyrt, krångligt och tar lång tid att skaffa, om man ens har sån tur att det inte hamnar mellan stolarna. Anders Eklund har även vägrat skriva på Washington-protokollet, ett internationellt avtal för handel med utsläppsrätter. ”Det gynnar bara det nationslösa kapitalet och omöjliggör våra reformer”, enligt honom.

Skatterna har successivt höjts under Anders Eklund. Dom höga skatterna har gjort det svårare för företag, vilket minskat skatteintäkterna. För att öka skatteintäkterna till Eklunds jättestat har man höjt skatterna ytterligare. Repressionen mot påstådda skattesmitare har intensifierats.

Som självutnämnd landsfader kan inte Anders Eklund acceptera konkurrens till välfärdsstaten. Att bedriva privatfinansierad vård är totalförbjudet, och patienter som påträffats använda alternativmedicin blir av med sin sjukförsörjning. Biståndsorganisationer som inte står under Eklunds kontroll har förbjudits, bland annat Röda Korset. Om man skänker pengar till en fattig så riskerar man att åka dit dels för att man inte skattat för transaktionen, och dels för olaga konkurrens till välfärdsstaten.

Medan resten av den rika världen varit relativt skeptisk till genmodifierade grödor (GMO), har Eklunds Sverige gått i motsatt riktning. Efter Anders Eklunds matreform tillagas över 80 procent av svenskarnas mat i centralkök, där det levereras direkt till hemmen. För att säkerställa att alla får likvärdig mat används bara Monsantos råvaror, för att undvika naturliga variationer. För att hålla odlingarna kliniskt rena från ogräs används en mix av RoundUp, paraquat, nervgas och arsenik. Maten är ofta smaklös och geggig, för att det inte ska vara för stark kryddning för barnen eller för hårdtuggat för de äldre. För att kompensera att folk inte alltid klarar av att äta maten har man tillsatt stora mängder fett. Eklunds matreform mottogs till en början positivt av feminister på vänsterkanten, eftersom centralproducerad mat skulle minska kvinnornas obetalda arbete i hemmet.

Visst kan man gå ut och äta om man är less på den centralproducerade maten. Det gäller dock att man har turen att bo någorlunda nära en restaurang. GMO-fritt kan man dock glömma, den som serverar annat än Monsantos certifierade råvaror får illa kvickt serveringstillståndet indraget av hälso- och miljökontoret. Sedan får man planera så att man inte behöver gå på toaletten under restaurangbesöket, det är nämligen strängt förbjudet av hygienskäl för restauranger att ha kundtoaletter.

Anders Eklund har ett generöst bidragssystem så länge man rättar sig i ledet. Men för den som försöker lämna bidragsförsörjningen väntar stora problem. Har man varit utanför arbetsmarknaden under en längre tid måste man genomgå mängder av utredningar och byråkrati. Att jobba kortare än heltid är olagligt efter Eklunds arbetslivsreform, vilket gör tröskeln för före detta sjukskrivna än högre. Om man väl lyckats få en fot på arbetsmarknaden gäller det att man inte råkar ut för att myndigheterna bedömer att man kunnat jobba under tiden man haft bidrag. Då blir man nämligen tvungen att betala tillbaka allt man fått i bidrag.

Vi får helt enkelt hoppas att inte Anders Eklund eller någon annan med motsvarande kontrollbehov får makten i Sverige...

torsdag, november 06, 2008

Grattis Obama!

Jag glädjer mig åt att Obama vann. Segern visar på att USA är en mogen demokrati där hudfärg inte hindrar kompetenta individer att få makten. Faktum är att ytterst få andra länder har fått en demokratiskt vald president med annan etnicitet än majoritetens. Obamas seger beror inte på tur, tillfälligheter eller politisk korrekthet, det handlar om en mångårig samhällsförbättring, där individens vilja och kompetens tillåts stå över kollektiv som t ex ras, kön och klass.

Obamas seger är en upprättelse för afroamerikanerna, men också för alla med en blandad etnicitet. Många totalitära ideologier förnekar faktiskt personer med blandad etnicitet att ens existera! Kommunisterna i Sovjet förbjöd blandäktenskap, vilket bland annat Nationaldemokraterna vill göra i Sverige. Hedersfixerade familjer drar sig inte för att mörda sina egna döttrar om dom umgås med män av annan etnicitet. Obamas seger är en viktig markering mot kommunister, nationaldemokrater, hedersfixerade män och andra som inte tillåter individer med blandad etnicitet att existera.

Politiskt sett står Obama i mitten på höger/vänster-axeln, och på den sociala axeln är han relativt progressiv. Folk som tror att han vill genomföra nån slags vänstervridning kan andas ut – någon risk att han vill ha det enorma skattetryck som t ex Danmark och Sverige har finns inte.

Men John McCain förtjänar också beröm. Han har förnyat partiet i en mer genuint neokonservativ inriktning. Han var för truppförstärkningar i Irak när partiet tyckte att det var bra som det var. Han ville vända budgetunderskottet och bygga ut kärnkraften. Både Obamas och McCains kampanjer var dessutom ovanligt rena.

Med andra ord vann inte Obama för att McCain var dålig, utan på egen styrka.