Solkraft - nej tack!

När oljeproduktionen snart når sin kulmen och global uppvärmning är en realitet är det många som hoppas på någon alternativ energikälla. Solkraft är ett populärt val, men det finns en rad anledningar till varför vi inte bör tillåta det.

• Solenergi består till stor del av ultraviolett strålning, som orsakar malignt melanom.
• Solceller används i USA:s krig i Irak för att ge soldaterna portabel el
• Ett stort solkraftverk är ett enkelt mål för terrorister – ett par gatstenar räcker för att paja alla flashiga glaspaneler.
• I ”Die Another Day” används koncentrerad solenergi som ett supervapen
• Vid framställning av solceller behöver man ovanliga tungmetaller, som utvinns av exploaterade arbetare i fattiga länder.
• Det är farligt att bo nära en solpanel eftersom den reflekterar cancerframkallande UV-strålning.

Kopplingen mellan solenergi och hudcancer är glasklar. Som man kan se i ”Die Another Day” är även sambandet med solvapen uppenbart. Redan nu används solceller i USA-imperialismens tjänst.

Därför bör vi omedelbart avbryta all utbyggnad av solkraften, och avveckla den befintliga så fort som möjligt. Olyckor med reflekterade solstrålar kan ske var som helst, och kan inte skyllas på föråldrad teknik. Norden bör förklaras solfri zon, och vi bör även kräva att omvärlden frångår denna läskiga energikälla.

All forskning om solenergi bör förbjudas och bli ett ärende för tankebrottsroteln.

Irrationella antifeminister

En ideologi som förenar slentriansossar med konservativa är antifeminismen. Antifeminism går i korthet ut på att problematisera feminism i alla dess former in absurdum. Som man ska man bli kränkt av formuleringen ”mäns våld mot kvinnor”, och man ska se feminismen som en totalitär ideologi, ungefär som nationalsocialismen. Uppmuntran till lättkränkthet och en svartvit världssyn med andra ord.

Ett av antifeminismens hatobjekt är Gudrun Schyman. Så fort hon uttalar sig eller skriver en krönika blir det ramaskri. Visst gör hon en del kontroversiella analyser, men jag tycker inte att hon är ett dugg kränkande mot män. Hon har heller inga ambitioner att införa ett totalitärt samhälle.

Det har däremot Sara Stridsberg. Med radikalfeminism som täckmantel vill hon införa en global diktatur – ett fjärde rike – och planerar att mörda miljarder. Hennes grundideologi är till 95 procent identisk med Pekka-Eric Auvinen som utförde skolmassakern i Jokela. Den enda skillnaden är att Auvinen i stället för Valerie Solanas SCUM-manifest åberopade Pentti Linkolas totalitära djupekologiska teorier. Grundtanken är att det finns för många människor, och att upp till 90 procent av mänskligheten måste elimineras. Det är värre än både kommunismen och kolonialismen – det enda som kommer i närheten är Hitlers idé om att bara den ariska rasen hade rätt att existera.

Dock verkar många antifeminister välja att ge sig på Schyman i stället. Är kontroversiella samhällsanalyser värre än ett Fjärde Rike? Är det värre om någon säger att vårt samhälle präglas av patriarkala strukturer än att nio av tio måste elimineras?

Mördad för en tillsägelse

I natt mördades två unga män på Stureplan. Orsaken var så banal den bara kan bli – mördaren hade blivit tillsagt tidigare att inte bråka. Vad i helvete är det som gör en del så lättkränkta att dom kan mörda för en liten tillsägelse? Är samhället så slappt mot dom som skrämmer till sig respekt att ingen törs kröka ett hårstrå på dom? Dom har i så fall fått någon slags social status som dom definitivt inte är förtjänta av. Detta privilegium är som en parodi på Darwin – dom mest hänsynslösa klarar sig. Troligtvis är det samma mekanism som gjorde att Hitler, Stalin och Saddam kunde ta makten.

Hur är det då med straffet? Det främsta problemet är inte att straffen är för korta. Det relativt bekväma livet i fängelset är ett problem, men inte på det sätt som många tror. Det verkliga problemet är det ”antiauktoritära tyranniet”, vilket inte på något vis är unikt för Sverige. Det innebär att livet på kåken är underbart för dom som accepteras av gänget, medan det blir ett helvete för dom som gänget inte accepterar. Det är hårdare att dömas i fängelset än att dömas till fängelse.

Själva syftet med straff är ju att det ska vara rättvis konsekvens med proportion till brottet. När ett halvår som någons ”bitch” är mer skrämmande än tio års lyxliv som gängledare sätts principen ur spel. 0,5 är då större än 10. Det är inte bekvämligheten i sig som förstör fängelsestraffet avskräckande effekt, utan att man kan få den ledarposition som är många kriminellas våta dröm.

En lösning på problemet skulle vara att införa hårt arbete på fängelserna. Efter tolv timmars hårt arbete har man inte ork att bedriva ett permanent krig mot medfångarna. I stället får man samarbeta för att lösa arbetsuppgifterna, och med ett sundare socialt samspel får vi en bra rehabilitering. Med arbetet blir fångarna en resurs och inte bara en kostnad för samhället, och känslan av att ha arbetat av sitt brott är ett gott incitament för att välja att leva ett hederligt liv efter avtjänat straff.

Leve rationalismen!

Tänk dig att du har en dator med några år på nacken med XP, och köper en ny dator med Vista. Du är missnöjd med Vista och vill hellre köra XP, så du vill nergradera. Om du köpt datorn från ex Packard Bell finns ingen möjlighet att välja en XP-licens istället, så då är det mest logiska att man försöker installera XP från den gamla datorn. Men när allt är installerat och klart börjar Windows tjata om att man ska aktivera det, och det går inte eftersom XP-licensen vara gäller för den gamla datorn. Att man ska behöva betala tre(!) gånger för Windows är inte självklart ens för tekniska konsulter, och definitivt inte för vanliga användare. Detta är ett exempel på irrationalism till kundens nackdel.

Irrationalism kan också vara till tjänsteleverantörens (företagets) nackdel. Ett företag kan vara tvunget att skriva en massa idiotiska varningstexter på sina produkter för att bli stämda av lycksökande konsumenter. T ex varningar om att kaffet på McDonalds är varmt och att mikrovågsugnar inte är lämpliga att torka husdjur i.

Jag efterlyser mer rationalism, där man kan förutsätta att kunden har en fungerande hjärna och kan ta eget ansvar, men inte att kunden ska tycka om att läsa långa licensavtal som nattlektyr.

Ny IT-bubbla oundviklig

Domännamnsspekulationer på väg att skapa en ny IT-bubbla. Webbplatser som saknar eget innehåll och istället är fulla med annonser drar in storkovan till sina ägare. Det är inte ovanligt att en person som driver flera sådana sajter drar in sexsiffriga belopp i månaden. För en webbentreprenör idag är det i princip omöjligt att få tag på ett lämpligt domännamn till ett projekt, och att köpa loss dom från domännamnsspekulanterna kan kosta miljontals kronor.

I och med att spekulanterna inte producerar något av värde är situationen av klassisk bubbelkaraktär. Hur mycket är tusen gånger noll värt?

Vinsterna kommer dels från annonsörer och dels från försäljning av själva domännamnet. Vi kan inte räkna med att Google och andra annonsjättar kommer att vara villiga att pumpa in pengar i bubblan för all evighet. Förr eller senare kommer bubblan att spricka, och miljontals domännamn kommer att bli värdelösa.