Visar inlägg med etikett irrationalism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett irrationalism. Visa alla inlägg

tisdag, februari 10, 2009

Arvssynd och vägen till totalitarism

En myt som under årtusendena orsakat otroligt mycket lidande och död är arvssynden. Syftet med myten är att skapa en permanent underklass genom att ge dom skulden för något som deras urfäder påståtts gjort. En viktig del i myten är också att det är omöjligt att sona förseelsen. Och givetvis ska alla se ner på dom som synden gäller, medan dom tvingas genomlida ett permanent skuldbeläggande.
Även om anklagelsen rent hypotetiskt skulle gälla ett reellt problem som går att åtgärda, skulle verken makten, dom icke anklagade och dom anklagade ha incitament att lösa problemet. Makten skulle förlora det perfekta kontrollverktyget, de icke anklagade skulle riskera sin trygghet och de anklagade kan ju ändå inte bli fria från sin kollektiva skuld. Arvssynden är det perfekta verktyget för en diktator att säkra makten permanent.

Dessvärre finns arvssyndsidén även hos grupper på vänsterkanten som säger sig kämpa mot förtryck. Män är kollektivt skyldiga till relationsvåldet, vita till slaveriet, judar till allt som Israel gjort etc. Hyllar man Barack Obama försöker man bara tvätta den rasistiska arvssynden från sitt samvete. Män som är feminister, individer som klimatkompenserar, rika som skänker till fattiga, ja det är bara att försöka tvätta sitt samvete.

Ingen tjänar på att individer som villa göra något åt problemet misstänkliggörs, bara för att dom råkar tillhöra sk privilegierade grupper. Tvärtom så har så gott som alla framsteg skett tack vare ras-, klass- och könsöverskridande samarbeten.

Spräng jantelagens bojor, du kan göra skillnad!

tisdag, december 11, 2007

Kommunism och pedofili

Pedofili är ett fenomen som beror på kommunismen. För pedofilen är motiven dels sexuell lust och dels att orsaka psykisk skada, men något ekonomiskt motiv finns inte. I och med att pengar inte är inblandade så är pedofila handlingar att se som antikapitalism. Och eftersom världen är svartvit så är allt som inte är kapitalism kommunism.

Likadant är det med hustrumisshandel. Även här saknas ekonomiska motiv. För övrigt är hela feminismen helt åt skogen som påstår att könsmaktsordningen manifesteras i både mäns våld mot kvinnor och i löneskillnader. När det gäller löneskillnader är som bekant pengar med i spelet, så lönegapet är kapitalistiskt. Våldet är däremot socialistiskt eftersom pengar inte finns med i bilden.

Så könsmaktsordningen är en bluff och feministerna har fel? Inte nödvändigtvis. Om vi kan förutsätta att feminism i alla dess former är mittenpolitik och tänker oss politiken som en cirkel kan det gå. Feminismen och andra mittenideologier ligger i en punkt längst upp på cirkeln, medan den yttersta högern och vänstern sammanfaller på den motsatta sidan i patriarkatet, synarkistinternationalen eller vad man nu behagar kalla det…

Vi är nu fjärran från allt sunt förnuft, motsägelserna accelererar och vi måste ta till ordentliga logiska vurpor för att ens fortsätta. Kreationismen framstår som rationell i jämförelse. Så blir det dock om man börjar förutsätta att alla handlingar där pengar är med i spelet är kapitalistiska. När det är samma sak att skänka pengar till Röda Korset som att sälja vapen till diktaturer.

Att påstå att alla handlingar där pengar är med i bilden är kapitalistiska (underförstått liberala) är ett rent falsarium, och ett billigt retoriskt trick av folk som hatar friheten och vill sätta liberalismen i dålig dager. Samma trick som ger liberalismen skulden för slaveriet ger om man vänder på steken kommunismen skulden för pedofili och hustrumisshandel. Och bygger man vidare på resonemanget faller det som ett korthus.

lördag, november 17, 2007

Irrationella antifeminister

En ideologi som förenar slentriansossar med konservativa är antifeminismen. Antifeminism går i korthet ut på att problematisera feminism i alla dess former in absurdum. Som man ska man bli kränkt av formuleringen ”mäns våld mot kvinnor”, och man ska se feminismen som en totalitär ideologi, ungefär som nationalsocialismen. Uppmuntran till lättkränkthet och en svartvit världssyn med andra ord.

Ett av antifeminismens hatobjekt är Gudrun Schyman. Så fort hon uttalar sig eller skriver en krönika blir det ramaskri. Visst gör hon en del kontroversiella analyser, men jag tycker inte att hon är ett dugg kränkande mot män. Hon har heller inga ambitioner att införa ett totalitärt samhälle.

Det har däremot Sara Stridsberg. Med radikalfeminism som täckmantel vill hon införa en global diktatur – ett fjärde rike – och planerar att mörda miljarder. Hennes grundideologi är till 95 procent identisk med Pekka-Eric Auvinen som utförde skolmassakern i Jokela. Den enda skillnaden är att Auvinen i stället för Valerie Solanas SCUM-manifest åberopade Pentti Linkolas totalitära djupekologiska teorier. Grundtanken är att det finns för många människor, och att upp till 90 procent av mänskligheten måste elimineras. Det är värre än både kommunismen och kolonialismen – det enda som kommer i närheten är Hitlers idé om att bara den ariska rasen hade rätt att existera.

Dock verkar många antifeminister välja att ge sig på Schyman i stället. Är kontroversiella samhällsanalyser värre än ett Fjärde Rike? Är det värre om någon säger att vårt samhälle präglas av patriarkala strukturer än att nio av tio måste elimineras?