Jag glädjer mig åt att Obama vann. Segern visar på att USA är en mogen demokrati där hudfärg inte hindrar kompetenta individer att få makten. Faktum är att ytterst få andra länder har fått en demokratiskt vald president med annan etnicitet än majoritetens. Obamas seger beror inte på tur, tillfälligheter eller politisk korrekthet, det handlar om en mångårig samhällsförbättring, där individens vilja och kompetens tillåts stå över kollektiv som t ex ras, kön och klass.
Obamas seger är en upprättelse för afroamerikanerna, men också för alla med en blandad etnicitet. Många totalitära ideologier förnekar faktiskt personer med blandad etnicitet att ens existera! Kommunisterna i Sovjet förbjöd blandäktenskap, vilket bland annat Nationaldemokraterna vill göra i Sverige. Hedersfixerade familjer drar sig inte för att mörda sina egna döttrar om dom umgås med män av annan etnicitet. Obamas seger är en viktig markering mot kommunister, nationaldemokrater, hedersfixerade män och andra som inte tillåter individer med blandad etnicitet att existera.
Politiskt sett står Obama i mitten på höger/vänster-axeln, och på den sociala axeln är han relativt progressiv. Folk som tror att han vill genomföra nån slags vänstervridning kan andas ut – någon risk att han vill ha det enorma skattetryck som t ex Danmark och Sverige har finns inte.
Men John McCain förtjänar också beröm. Han har förnyat partiet i en mer genuint neokonservativ inriktning. Han var för truppförstärkningar i Irak när partiet tyckte att det var bra som det var. Han ville vända budgetunderskottet och bygga ut kärnkraften. Både Obamas och McCains kampanjer var dessutom ovanligt rena.
Med andra ord vann inte Obama för att McCain var dålig, utan på egen styrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar