Visar inlägg med etikett diktaturer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett diktaturer. Visa alla inlägg

söndag, september 28, 2008

Bravo Gunilla Carlsson!

Den moderata biståndsministern Gunilla Carlsson har en mycket lovande syn på hur man bör bedriva en effektiv biståndspolitik. Syftet med bistånd är som bekant att förbättra tillvaron och tryggheten för de fattigaste, och det är inte så enkelt som att bara öka transfereringarna. Hon tar upp självklarheter som att mödradödligheten i en sexistisk diktatur inte kommer att minska för fem öre så länge man bara pumpar in pengar i regimen och struntar i kvinnorörelsen.

Dessutom förespråkar hon stöd till dissidenter i diktaturer som bl a Burma, Zimbabwe, Vitryssland, Iran och Kuba. Självklart behöver dessa modiga frihetskämpar stöd när de annars blir mobbade, fängslade och mördade av diktaturen och dess hjärntvättade sympatisörer.

Demokrati är det enda människovärdiga styrelseskicket, och marknadsekonomi är det som ekonomiska system som släpper människans kreativitet fri och bidrar till ekonomisk utvecklig för såväl fattig som rik. Så himla skönt med en biståndsminister som inser att solidaritet med de fattiga är så mycket mer än en simpel pengafråga. Jag hoppas verkligen att den här linjen även förankras i sossarna på sikt, då det vore mycket tråkigt om vi tvingas gå tillbaka till den gamla linjen i händelse av en valförlust.

Från det ena till det andra. I kväll 22:00 är det en dokumentär om Monsanto på svt2. Företaget är hett omdebatterat, många jordbrukare ser dom som skurkar medan en del anser att företagets GM-grödor kan förbättra matsituationen i världen. Är GMO bra eller anus? Som kuriosa föreslår Firefox rättstavningsfunktion ordet "monster" för Monsanto :)

söndag, augusti 03, 2008

Nationaldemokraterna för orwellsk diktatur?

I verkligheten såväl som i George Orwells ytterst skrämande framtidsskildring 1984 brukar politiska tyranner förvränga ordens betydelse för att legitimera sina planer. Kommunistiska diktaturer brukade kalla sig för ”demokratiska folkrepubliker”, och den nationalsocialistiska ideologin är snarare korporativistisk än socialistisk när det gäller ekonomin.

Nationaldemokraterna väljer att kalla sin ideologi för ”etnopluralism”. Etno betyder folk och pluralism betyder mångfald, så ordet borde innebära ett fritt samhälle där olika folk kan leva sida vid sida. Enligt Nationaldemokraternas sanningsministerium innebär det i stället att folkgrupperna ska leva åtskilda, och ”pluralism” verkar syfta på numerären av samhällen med ”rena” folkgrupper. En sådan grov förvridning av ordens betydelse ger i alla fall mig 1984-vibbar.

Om man kritiserar Nationaldemokraternas ideologi och använder begreppet etnopluralism är det stor risk att man förvirrar dom som inte känner till deras orwellska tolkning av ordet. Att använda ordet nationalism är inte heller oproblematisk, då man förlorar distinktionen mellan harmlös stolthet för det egna landet och det extrema kontrollsamhälle som ND förespråkar. Jag kan inte komma på en enda demokrati där staten får bestämma att jag inte få umgås med en viss person för att hen har ”fel” etnicitet.

Sk etnopluralism har förekommit i länder som Jugoslavien under Tito och Irak under Saddam Hussein. Två exempel idag är Nordkorea och Burma. Dessa länder har haft olika politiska ideologier, men har det gemensamma att folkets påtvingats segregering från diktaturen. Som vi vet har diktaturernas fall i dom två förstnämnda exemplena återföljts av våldsamma strider mellan dom folkgrupper som under decennier tvingasts leva åtskilda. Dessa strider skulle vi sluppit om individerna varit fria att få umgås med folk av andra etniciteter. Jag finner det mycket troligt att Tito och Saddam hade det i åtanken, för att det skulle ”kosta mer” att befria folket från diktaturen.

lördag, april 12, 2008

Burmas folkarmé

Under det senaste året är det följande fall av pågående democide som främst uppmärksammats: Mugabes terror mot det egna folket, Kinas övergrepp mot Tibet, kvinnoförtrycket i Iran, krig mellan religiösa grupper i Irak och så juntan i Burma. Det som skiljer just Burma från dom andra är att stödet till juntan från extremister varit obefintligt. Medan EAP stödjer Mugabes ”kamp mot britterna” och nazister och vänsterextremister unisont hyllar dom religiösa krigarna i Irak som ”tappra motståndsmän” finns det knappt någon som öppet stödjer ”Folkrepubliken Myanmars folkarmé”. Ung Vänster gjorde ett försök att relativisera juntans övergrepp genom att skylla situationen på väst, men det var i princip det enda.

Ingen skulle ens tänka tanken att bli ”kränkt” när man nämner situationen i Burma, men åtskilliga sexister har blivit ”kränkta” om man kritiserar att kvinnor blir stenade (en ohyggligt grym avrättningsmetod) i bl a Iran.

Så, vad är det som skiljer Burma från dom andra exemplen? Jag skulle säga att skillnaden var folkrörelsen. Politiker och medborgare kunde oavsett partifärg stå upp för humanismen och ingen var rädd att trampa någon på tårna. Det är så som det självklart ska vara. Humanism är inte en politisk fråga som man kan ta ställning för eller emot – det är en objektiv självklarhet.

Visst fanns det dom som trodde att engagemanget var meningslöst. Men om man tittar i backspegeln och jämför antalet som stödjer juntan i Burma med antalet som stödjer dom andra exemplen på democide så blir resultatet tydligt.

lördag, december 29, 2007

Störta gatans diktatur!

Dom flesta av oss har någon gång fått det berättat om hur det är att leva i en diktatur. Oavsett om det gäller verkliga diktaturer som t ex Nazityskland eller Sovjet, eller om det gäller fiktiva samhällen som Orwells 1984 och Karin Boyes Kallocain ställer man sig frågan: Vilka är det som från början efterfrågar dessa helveten på jorden? Dvs dom totalitärister som öppnar helvetets portar.

Ett samhälle som är hårt plågat av gatuvåld kan sägas ha fallit offer för gatans diktatur. Gängen blir som en stat i staten som utövar statsterrorism mot medborgarna. Oskyldiga kan angripas för saker som fel hudfärg, sexuell läggning, politiska sympatier, för framprovocerade kränkningar av ”makten”, kroppsuttryck (känt som ansiktsbrott – en form av tankebrott – i 1984) eller bara för att dom råkat befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.

Jag uttrycker stor beundran för alla som oavsett politisk färg väljer att engagera sig mot våldet. ”Rör inte min kompis” är ett bra tvärpolitiskt initiativ som stödjs av flera demokratiska partiers ungdomsförbund, däribland SSU, KDU, LUF och Grön Ungdom.

http://www.rorinteminkompis.se/

torsdag, oktober 11, 2007

Skotten i Rödeby

Jag har full förståelse för pappan som sköt mot ett gäng i Rödeby. Gänget har terroriserat hans familj i flera år, mobbat hans handikappade son, mordhotat familjen och släppt ut deras får. Familjen har under flera år försökt lösa det genom att kontakta polisen, men dom har skitit i det.

Så dyker terroristerna upp beväpnade med påkar på tomten. Familjen har redan plågats mer än vad någon förtjänar, och då inkräktarna är beväpnade finns ingen annan utväg än att skjuta mot gänget. En av ligisterna dör, medan en annan skadas ordentligt.

Jag hoppas verkligen att pappan får gå fri. Han har gjort det enda rätta när vare sig dialog eller polis fungerat. Om han inte hade skjutit hade hela familjen fått ett fortsatt helvete, och ligisterna skulle kunna fortsätta förstöra livet för den handikappade sonen – av den enda anledningen att han var handikappad. Så det handlade om valet mellan sonens liv eller ligisternas. Pappan handlade så som en god far ska göra i denna omänskliga situation.

Om någon ska straffas för skotten är det istället dom ansvariga myndigheterna. Dom poliser och socialtjänstemän som sitter och maskar på jobbet och struntar i när den lilla människan drabbas. Det minsta man kan begära är att alla ansvariga sparkas med omedelbar verkan, och ersätts med nytt kompetent folk, samt att dom ur egen ficka får pröjsa familjen för sveda och värk.

I diktaturer som t ex Nazityskland, Sovjet, Kina under Mao, Burma och Nordkorea var/är det vanligt att dissidenters familjer utsätts för liknande terror från regimtrogna grupper. Liksom i Rödeby lägger polisen i diktaturerna inte två strån i kors för att hjälpa dom utsatta. Under Hitler och Mao Tse-Tung hade en man som fredat sin familj på samma sätt straffats hårt. Låt oss för guds skull hoppas att rättssystemet här fungerar mer humant än i diktaturerna, och att man inser att pappan inte hade något val.