Minns ni ”Fatal Attraction” med Glenn Close och Michael Douglas? Om du inte har sett den så bör du helst sluta läsa nu och se filmen först, det är kanske en av de tio bästa filmerna någonsin. Den är minst lika viktig som al Gore’s ”An Inconvenient Truth”. Jag försöker dock i den mån det går att undvika allt för grova spoilers.
Filmen handlade om Alex Forrest, som är borderline och ställde till med ett helvete för en man som hon haft en tillfällig affär med. Glenn Close, som spelade Alex Forrest ska efter att hon fick rollen ha kontaktat ett par experter på psykologi för att kolla ifall Alex beteende skulle kunna hända i verkligheten. Även om filmen inte är avsedd att handla om ett verkligt fall så är svaret ett entydigt ja.
Filmen ger en mycket god inblick i hur en relation med en person med borderline kan vända upp och ner på livet, och att den trygghet som kärnfamilj och jobb ger inte räcker på långa vägar. Som andra whistleblowers har filmen – i likhet med al Gore’s ”An Inconvenient Truth” - kritiserats av olika politiska motiv.
En del kritiserar att alla huvudpersoner i filmen har kärnfamiljen som gemensamt mål. Själv tycker jag att den ger en bra balanserad bild av kärnfamiljen – den ger i en del fall trygghet men är inte något universalvaccin mot alla tänkbara problem.
En intressant sak med Alex Forrest är hennes syn på rätt och fel. Michael Douglas snedsteg i form av en affär med henne rättfärdigar i princip obegränsat med förföljelse och trakasserier. Lite liknande är det med hur media förstorar upp bagateller om någon politiker pröjsat någon barnflicka svart, byggt utan bygglov eller gått mot röd gubbe för 25 år sen. TV 4:s politiska reporter Anders Pihlblad är Alex Forrest rakt av när han förförde och kysste Ewa Ulrica Schenström på en restaurang i syfte att sätta dit henne. Om Pihlblad har samma psykiatriska tillstånd som Alex Forrest eller bara har hennes metoder som förebild låter jag dock vara osagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar