Etanol och grön kapitalism

Så sent som för ett par år sen sågs etanol som en potentiell fullskalig ersättare till oljan i transportsektorn. Nu vet vi dock att en massiv utbyggnad av etanolproduktionen skulle konkurrera med matproduktionen, vilket skulle höja livsmedelspriserna. Höjda matpriser skulle slå hårt mot de fattigaste i världen.

Exemplet etanol har används i politiskt propagandasyfte. Dels från vänstern, som tar det som ett exempel på att kapitalism dödar. Dels från klimatskeptiker, som passar på att ge en känga åt miljörörelsen.

Men låt oss tänka hur det rent hypotetiskt skulle gått till Sovjet inte fallit och stora delar av världen fallit offer för auktoritär socialism. Låt oss även bortse från det ganska troliga scenariot att partierna hade valt att förneka klimathotet och oljeproduktionstoppen helt och hållet. Så ett forskarteam skulle kläcka idén med att driva hela bilparken på etanol. Politikerna skulle bli lika förtjusta i etanolen som många av våra politiker var för ett par år sedan.

Men kommunistpartierna skulle bara acceptera forskning som bekräftade etanolens förträfflighet – ty Partiet har ju bestämt att etanolen är framtiden. Någon oppositionell forskning skulle inte tillåtas, och om någon lyckades med att bedriva sådan forskning utanför partiernas kontroll skulle resultaten avfärdas som borgerlig propaganda. Vi skulle helt enkelt få den massvält som forskarna varnat för.

Det är tack vare vår frihet och vetenskapliga hederlighet som vi kunde utvärdera även negativa effekter av etanolen, och därmed har vi lyckats avvärja en gigantisk tragedi.

Svenska folket har vaknat!

Det är glädjande att det Svenska folket äntligen har vaknat. Drygt hälften är nu för kärnkraft, mot som bäst 35 % i tidigare opinionsundersökningar. Insikt om klimatförändringar och den kommande oljeproduktionstoppen har gjort sitt till. Om den el som idag produceras i kärnkraftverk i stället skulle produceras av kolkraft skulle våra utsläpp av växthusgaser vara dubbelt så stort.

Sätt in hemvärnet mot stenkastare

Försvarsmakten främsta funktion i fredstid är att försvara viktiga samhällsfunktioner. Kollektivtrafik i stadsmiljö är en sådan viktig funktion, då det är ett miljövänligt och platseffektivt transportmedel. Många använder buss och tåg för att ta sig till jobbet och hälsa på sina nära och kära.

Därför är det tragiskt att våldsbenägna gäng attackerar bussar med stenar. Det är inte vanlig brottslighet – det är terrorism och ett angrepp på kollektivtrafik som samhällsfunktion. När busschaufförerna i praktiken hotas till livet när dom gör sitt jobb är det klart som korvspad att det blir strejk. Handlar om sund självbevarelsedrift.

Dom som har råd kommer att åka bil i stället, med dom miljö- och kapacitetsproblem som en massiv ökning av biltrafik i stadsmiljö innebär. Dom som drabbas värst är självklart dom som bor i dom angripna områdena och som inte har råd eller möjlighet att åka bil.

I ett sånt läge tycker jag att det är lämpligt att sätta in hemvärnet. Staten har en skyldighet att ge sina medborgare trygghet, och det gäller även fattiga arbetare från utsatta områden. Ett angrepp på vitala samhällsfunktioner är ett angrepp på samhället, och då bör militära resurser finnas tillgängliga.

Sedan tragedin i Ådalen finns det ett visst motstånd mot att sätta in militären. Självfallet har militären inget att göra i en konflikt mellan arbetsmarknadens parter.

Det finns andra tillfällen då militären bör finnas till hands. Exempelvis händer det nu och då att JAS-plan upptäcker att fartyg dumpar avfall och olja i Östersjön. Men eftersom militären inte får assistera polisen kan inte miljöbovarna lagföras.

Webb 2.0 räddar jämställdheten

Jag såg på Agenda igår. Främsta anledningen var den modiga pappan i Rödeby, men det var ett annat inslag som fängslade mig mer. Nämligen reportaget om att media är mer närgånget mot kvinnor med makt än mot män i samma position. Trots århundraden av utveckling står traditionella medier och stampar. Maud Olofsons make-up blir viktigare än hennes förslag för att öka den ekonomiska friheten. Struntsaker som en kyss på krogen blir förstasidesrubriker. Är inte demokratin i grunden hotad när regeringens väljarstöd påverkas mer av s.k. skandaler än av vad de uträttar i sitt politiska arbete?

Men medan de traditionella medierna är kvar i 30-talet finns hoppet hos de nya smarta alternativen. De självständigt tänkande individer som trotsar jantelagen och patriarkatets bojor och sprider sina tankar via bloggar, forum och communities. Vi blir deltagande medborgare i stället för passiva mediaburgare. Alla kan bidra efter intresse och förmåga – allt ifrån att stödja Anton Abeles upprop på Facebook mot gatuvåldet till att utveckla nästa generations bloggmjukvara är ädla handlingar. Vi bryr oss hur regeringen gör sitt jobb – inte om någon kvinnlig minister missade lite skatt för 20 år sen.

Låg IQ = straffrea?

Idag föll domen mot dom fyra ”människor” som brutalt mördat Riccardo. En får fribiljett, medan tre får tre år, vilket är 70% rea på standardstraffet för mord. Enligt domen ska pojkarna inte fattat att dom utsatte Riccardo för potentiellt dödligt våld, och att uppsåtet därmed bara skulle vara misshandel. Detta trots att det rört sig om ett så massivt övervåld att döden varit så gott som säker.

Enligt min mening borde det vara gängse straff som för vilket mord som helst, och utan någon jävla hänsyn till låg IQ. Och det ska vara hårt arbete under strafftiden, gärna något jobb som det är svårt att rekrytera folk till, som t ex att städa offentliga toaletter.

Moralpanik och fyrverkerier igen

Alltid är det några torrbollar som mer än gärna vill sabba för oss som hittat ett sätt att roa oss på. Just nu är fyrverkerier på tapeten. Bara för att en handfull klantskallar skadar sig själva vill 75,5 % av nakenchockalarmisternas tidning Aftonbladets väljare förbjuda fyrverkerier.
Vad är nästa steg? Ska vi förbjuda rakblad för att några emon skär sig?
Eller varför inte bara sluta omyndigförklara hela befolkningen på grund av ett fåtal inte klarar av att hantera friheten?